miasarri

Så då va man ensam.

Å himmel vad ensam jag känner mig...
All denna oro som mitt jobb skapar ibland är verkligen orättvis, tycker att jag gör allt för att ha den under kontroll. Tyvärr kan jag inte riktigt skriva ut vad jag menar, för vem vet vem som läser bloggar ;o/

Tur att även jag har min "penna" ( Stina´s beskrivning)!
Bara ett mejl eller samtal bort...och där finns hon, trygg, hjälpande och bättre vetande. Vad hade jag gjort utan min älskade mor?!

Men nu till annat!
Fy vilken elak kompis jag har...först berättar hon att hon inte ens läser min blogg!!! Va! Den är ju det mest intressantaste i världen ( oki, är inte världsbäst på att uppdatera).....Sen planerar hon roligheter och låter mig sitta här, ensam, när jag kunde ha hoppat på tåget å hakat på....
Vad är de för trevlig kompis jag har??
Fast idag är jag mega glad att hon inte gjorde de, för fy vilken bakis jag skulle ha haft.

Å min blogg är inte de viktigaste, hon finns där i telefonen när jag behöver få gjort saker här hemma....allt går så fort när vi surrar och fixar samtidigt. Hon finns där med de bästa argumenten, de är henne jag ringer när jag behöver någon som kan få mig att se saker bättre. Hon är hjälpsam, drivande (fast hon inte alltid vill) och otroligt klok.
Å du min vän har stått ensam med de stora besluten, den stora kärleken och enorma ansvar som ett barn innebär. Ibland tar du även ansvar över andras barn när något går på tok, you now what I mean. 
Så jo, hon är egentligen en snäll vän som jag tycker väldigt mycket om.
Tack för att du finns!

En annan vän då....
Hon testar på nya färdigheter, tror att hon klarar det galant. Håller tummarna för att det funkar lite bättre nu för henne.
Saknar hennes virvelvind person....hon får saker att hända, inte bara för henne själv utan även för oss vänner som har lite tuggummi under sulorna. När det gäller henne är inte lagom bra utan bra är bäst. Vad jag menar är att hon är inte riktigt nöjd med de hon åstadkommit utan vill göra mer för sig, sitt barn, sin sambo och alla andra runt henne. Alla behandlar inte henne rättvist men ändå står hon där gör sitt bästa, hon är en stark person
Tack för att du finns!

Sedan har vi ännu en....
Hon hittade hem igen, trodde aldrig att Kiruna va hemma för dig. Men de du vill göra genomför du, för de mesta är det en fin egenskap. Men älskade vän, sluta låta andra styra ditt liv! Du är den av oss som verkligen lever i familjen, den ursprungliga. Betyder det att vi andra har misslyckats eller är det du som har svaren på de stora frågorna, eller hade jag bara otur *skratt* Hos dig känns det alltid stormigt men på ett skönt sätt. Stor familj gör att de händer fler saker och att de är mer ljud. Du har verkligen kantrat med din båt, men tagit dig upp...blöt men i gott mod. Det rätta är inte alltid på ett sätt, du har förmågan att se det vi andra inte alltid ser...du ser lixom bakom det stora.
Tack för att du finns!


Ojoj, de bidde så där en lördagsmorgon när ensamheten slår sina klor i mig ;o)

Kram "bara jag"