Har jag hittat?

Ska jag börja blogga igen...? Ja jag funderar på de iaf.
Men min blogg ser väldigt konstig ut....

Kollar upp detta!

Tiden...

Tid är pengar...
Tid är viktigt att ge och ta...
Tid till förändringar...
Tid till att stanna upp...

Se lite klarare än dagarna, veckorna kanske månader tidigare.
Ibland är det inte så lätt att se tiden, som flyger förbi...kryper långsamt...som visar att nu är det dags.
Till sist står man där i korsningen, tittar på vägarna och funderar vilket är bäst för barnen, männen, ekonomin, ja listan kan göras lång.
Att försöka se igenom dimman för att se det som är bäst för mig är inte helt glasklart.
Att sätta mig själv i första rummet är inget jag vet hur man gör, nu ska jag ärligt försöka.

Nu är min tid MIN!
Nu är min energi MIN, jag väljer vem jag delar med!
Nu är det MIN tur att må bra med de val jag gör!
Nu är det MIN tur att leva!

Det måste vara MIN tur nu....

Att Oskar är det som jag ser till först är ganska självklart, men utan att jag är på topp är inte han det.

Ibland tar saker lite längre tid....men jag ser var jag vill vara....jag siktar och hoppas jag träffar.



Så...

förr va de kram "bara jag"

Nu


Kram JAG

Krigare är vad jag kallar oss!!!

Ja de va ett tag sen, jag vet!!

Nå nå, hur sammanfattar man ett par månader på ett bräde??

Nå, jag har sålt huset i Vuollerim, ingen som helst sorg har jag. Var färdig med Vuollerim när jag väl fick huset sålt. Gick segt ett tag men till slut var det yngre par från Jokkmokk som ville köpa, å sålt blev det. Mycket att göra ett bra tag, packa och rensa järnet.

Fick en helrepad trea i Jokkmokk, egen ingång och super bra gård. Förrådsutrymme är dock inte mycket att hejja för, tänk Er att flytta från ett tvåvåningshus med garage och bodor till en lägenhet med miniförråd....*PUST*
Åsa och Robin hjälpte mig med de stora tunga möblerna...vilket strul innan vi kom iväg, men de löste vi!
Körde grejer i 2 veckor med golfen, orken var totalt slut!

Då kom kusin Nicke (torsdag innan julveckan) som ett brev på posten, vi röjde järnet på Norrvägen & borrade upp grejer i lägenheten.
Fredag hade vi loppis, inte så mycket sålt men lite iaf. Jon anländer med mer energi åt sin kusin. Vi gör det sista (tror vi) på Norrvägen, sen in i dimman.
Härligt att bara få släppa alla måsten, å bara vara.
Jon åker hem på söndag. Nicke och jag far EN SISTA VÄNDA till Norrvägen, nu är de tomt och urstädat!!!
Lägenheten ser ut som "hej kom å hjälp mig", men skiter i de å packar för en vecka i Nikka och Kiruna.

Måndagmorgon kl 8 startar Nicke och jag med absolut taikonlast resan mot Nikka, skulle inte finnas plats för en synål ens.
I Kiruna lastar vi av en frys åt mommo, och fyller golfen till bristningsgränsen. Oskar hämtas upp och knölas in bland matpåsar, julklappar och väskor.
Kommer ut till Nikka efter att farit runt som illrar i KRA. Kall stuga, inget vatten och hungriga. Vi fixar igång elden och påbörjar vattenmysteriet, grillar korv i öppnaspisen och dricker kall julmust till.
Skönt att vara på plast.
Mommo och Ulla kommer på tisdag, mera grejer och mat.
Vi blir helt utan ström dagen före julafton, Vattenfall skickar ut folk. Dom hittar felet inne i huset (inte deras grejer, nu blir det dyrt) och Oskar pratar sig till en julklapp i form av ingen depitering.
Vi är alla super nöjda över de!
Vi spårar i pudersnö för att hitta årets jultall, ingen fastnar. Tar hem tall och Oskar klär.
Oskars skoter strular, vi tror vi måste ställa den...vi ringer Oskars pappa för tips, å hippsvips går den som ett skollat troll igen. Vi gillar!
Julaftons em kommer Anna, Johannes & Jim, vi äter julmiddag och blir superduper mätta. Mommo och moster U-K har stått för fijolerna. Vi gillar! Vi öppnar julklappar, och alla är nöjda.
På kvällen anländer Stina & Jon, mer klappar och ännu nöjdare.
Anna och hennes familj åter till stan på kvällningen. Inge skönt att hämta och föra till parkeringen, -30 och skotrarna sega som få.

Juldagen åker Oskar, Jon & Stina till stan. Oskar till pappa och de andra på party med vänner.
Annandagen plockas det ihop, mommo, moster och Nicke besöker kyrkan. Jag fixar i stugan medans.
Till stan för att ha kusinfest, Jon & Stina lite trötta med krigade vidare med oss. Jätte kul!
Mådde skit på söndag.
Måndag hem till eländet. Var börjar man??? 
Mitt i detta stök träffar Nicke flicka, så han följer tibax till Jokkmokk.

Nyår firas med Nicke, Carro och hennes familj. Vi äter ute, fester och tittar och skjuter raketer. KUL!

Nå nu är de ju vardag igen....
så den återkommer jag med ;o)

Kram "bara jag"

Bekräftelse...

Några frågor ställer jag mig:

1. Hur viktigt är det med bekräftelse?
2. Klarar vi oss utan det?
3. Är det olika viktigt i olika åldar?
4. Från vem är det viktigast att få bra bekräftelse?



1. För mig är det jätte viktigt.
Mår bra av att veta att någon tycker om det jag gör och säger, vill veta när det händer. Självklart kan man inte få bekräftelse hela tiden, men tycker man kan kräva sin del av det. Även negativ bekräftelse (finns det), tycker jag är viktig. För när det blir negativt måste man få veta så man kan vända på det till positivt. Det är en rättighet!

2. Enligt mig klarar vi oss inte utan det.
Hur ska vi annars veta när vi gör rätt och fel.
Exempel: Oskar kommer hem i näven på gubbe, gjort pojkbus på gubbens gård. (vi kallar gubben Ture) Ture är jätte arg, håller hårt i Oskar, skriker, spottar när han försöker få mig att förstå vad som hänt. Oskar ser rädd ut, men talar om när när han blir anklagad för saker han inte varit med på. Ber o ursäkt och får förlåtelse av Ture, nu är vi kompisar Oskar. Ture åker. Jag straffar inte Oskar ytterligare utan talar om hur duktig han är när han står för sina "misstag". Oskar far ut, kommer hem med "ligistligan". Vi talar ut om det inträffade, Oskar talar om för vännerna att han är glad att jag är hans mamma.
* Negativ bekräftelse: Om inte Ture hade kommit med Oskar i näven hade varken Oskar eller jag förstått hur arg och less Ture är. Om Ture inte spottat, fräst och skrikigt hade inte vi förstått att detta var viktigt för Ture. Oskar är rädd och jag är i chock.
* Positiv bekräftelse: Oskar ber om förlåtelse och Ture godtar den, och kallar Oskar kompis. Oskar får beröm istället för straff, bara för att han vet vad som "krävs" i en sån här situation.
Eftersom jag ger Oskar positiv bekräftelse när han behövde de som bäst, ger han mig den största bekräftelse han kan....Han talar om för kompisarna att han tycker om mig, fast med andra ord.
Så med andra ord: Vi klarade att vända negativ till positiv bara för att vi fick veta den negativa!


3. Absolut är det olika viktigt i olika åldrar.....Eller är det verkligen så?
Nu måste jag fundera lite....Kommentera gärna!


4. För mig är det allra viktigast att min son ger mig bekräftelse på olika sätt att jag gör ett någorlunda bra jobb som mamma.
Den närmaste familjen med mamma i spetsen, visst är det underbart att veta att man är älskad för just den du är!
Vännerna, ni är otroligt viktiga. Både med positiv och negativ bekräftelse. För ni känner mig när jag är under isen men även bland molnen, Ni finns där med trygga famnar och ord.
Arbetgivare, blir väldigt tungt att jobba om man aldrig får veta att man gjort ett bra jobb. Det kan man visa på olika sätt. Har haft turen att få veta av nästan alla att jag är bra, men oxså vad jag borde tänka på.



Så mina bloggläsare, vad anser Ni?



Kram "bara jag"




Inte tänka sig för...

Ibland blir jag så chockad att man inte tänker sig för....
Visst jag gör oxså överilade saker, men nu handlar detta inte om mig ;o)

Hur kan man minimera en medmänniska så att denne inte känner sig värd nånting, bara köra över dennes känslor och värdighet?
Om denne inte inte var en snäll, omtänksam och osjälviskt människa kanske reaktionen blivit en annan.... Men denne gör inget annat än försöker på alla sätt och vis att visa och göra saker för att få bekräftelse. Så klart tar lust och ork slut när denne inte blir bemött med respekt och uppskattning.
Hur länge ska denne låta sig trampas på?

Nu har jag förstått att de ser ut som om de slutar här och nu. Att ta skeden i vacker mun och göra alla de rätta sakerna i rätt ordning blir säkert inte lätt. Men jag hoppas att denne orkar ett tag till, för det ser inte alls bra ut. Tror mig se att väggen är nära och falla handlöst är inte alls roligt.
Dennes livsväg har förmodligen stött på ett vägskäl, nu gäller det att väja en bättre lämpad väg.
Vet att denne har ett bra nät, så de kommer säkert att gå bra.

Men du som inte tänker dig för, borde kanske sätta dig ner och se hur det egentligen är för denne!


Kram "bara jag

Synd om mig...

Tydligen håller jag på att bli sjuk, inte undra på att man va väldans låg igår.

Kram "bara jag"

Bara bajs...

Livet känns skit!
Är helt utan energi och lust att göra nåt..ingenting!
Hur tar jag mig ur denna svacka? Måste de vara så lessamt när det är så här.... Behöver min Oskar! Brukar knycka lite energi av honom, de känns lixom lättare när han är runt mig....

Blää, och ett stort TVI!

Kram "bara jag"

Göra volter...

Sommarlov ska spenderas resande, tydligen. Oskar har verkligen flängt runt denna sommar, Stockholm, Lueå, Umeå och Kiruna i flera vändor.

Just nu är han här hemma, eller han är i byn iaf,.... hittar han säkrast på moppen ;o)
Han och lillasyster Engla kom på fredag med tåget, härligt att hon ville komma till oss och vi äntligen kunde fixa det.
Hon har sagt att hon ska stanna i 5 veckor, kanske måste hon börja skolan här i Vuollerim....? Ungar är härliga!

Igår hade vi filmkväll och dippade å chipsade.
Idag åkte vi till Boden med mor min. Vi köpte färg till mitt hus, därefter släppte mor av oss på Nordpolen (äventyrsbad). Där va vi i flera timmar, åkte kanor, simmade i forsen, badade bubbelpool, stod på händer och gjorde volter i vattnet...å jag fick även sola en stund *guld ungar*. Vi åt en snabb lunch och badade lite till, sen va dags att göra sig i ordning för promenad till tåget...som i slutänden blev buss till Vuollerim. :o(

Nöjda och trötta kom vi hem, så vi bestämde att vi äter på Thai-restaurangen. *smaskigt*
Sen hem...å syskonen kom på att dom skulle bada i spegeldammen, på med badkläder å körde dit Engla (Oskar på moppe). Blev inte så länge, lite kallt va de....inte undra på att de va lite kallt, klockan va ju 9 på kvällen!! Vi visste inte de....

Engla har duscha sig varm och ligger och tittar på nåt som va jäääätte bra, lovade att om hon somnar så bär jag henne till sängen :o)
Å Oskar ute på ....MOPPEN!

Nu har jag iaf skrivit lite....

Kram "bara jag"

Räknar dagar

En del har ju hänt, ni som följer mig på Fb vet att jag inte varit allt för pigg...
Allt har sina föklaringar men de tänker jag inte gå in på här.

I tisdags va jag till GVE för skrapning och provtagning, dom hade hittat förändringar på första proverna. Ingen fara som läget är nu.
Men man blir förbannat sliten av såna ingrepp. Varit tungt att bära ansvaret på jobbet.

Oskar har åkt till sin andra familj, de va dags att dom oxså får rå om honom.
Passade faktiskt ganska bra att de va just den här helgen, bor på jobbet...många gäster och jag är som sagt ensam *pust* 
Sansar är på ingående, men vad jag förstått blir han inte så länge, tibax i Mongoliet på måndag redan.

Nästa helg får vi hämta nytillskottet i familjen, KOTTEN kommer äntligen till oss. Som vi har längtat och räknat dagar!

På fredag går Oskar sista dagen i Vuollerim skolan, börjar i Jokkmokk till hösten. Vi ser fram emot de.
Stina gumman tar studenten på fredag, du har varit otroligt duktig som kämpat på!
Vilka skönheter ni va du och din bror på balen, ooootroligt vackra!

Stina kommer troligast imorgonkväll, ska fixa lite här.
Kul att få lite uppdatering om mösspåtagningen,balen och efterfesten.

Sitter och väntar på de sista gästerna ska anlända för dagen, sen blir de dusch och glo lite TV. *skönt*


Nu fixa lite...


Kram "bara jag"

Grötigt.

Idag va verkligen en slappar dag.
Inget vettigt gjort trots stora planer att städa huset....latmasken vände sig å då blev det inget gjort.
Har nog för mycket "på gång", måste försöka sortera och slutföra både på jobbet och hemma.

Saknar min pojk otroligt mycket!
Det är aldrig roligt när han ska vara borta så länge, men jag förstår att både han och pappa m familj behöver de.
Jag hamnar lixom i ett vakum de första dagarna....

På torsdag far jag en vända till Kiruna, ska putsa fönster åt fammo. Ca 50 mil för ett par fönster, ja vad gör man inte för andra.
Ska passa på att fara och titta på systers och Johannes lägenhet oxså, kul att se den.

När man har gröt i huvudet, hur gör man för att späda ut det?!
Skulle verkligen behöva göra nåt åt allt detta.

Kanske jag tar Oskars rum nu ikväll...en sak mindre iaf.... Nå få se.


Kram "bara jag"

Borttappat barn!

En del tror att man kan bete sig som man vill....men kan lova att de kommer och biter dig ändan en vacker dag!
Tröga fd kollegor är det värsta jag vet!

Nå, jag är ensam på jobbet just nu, chefen var tvungen att åka till sin sjuka syster i Mongoliet. Hoppas ni har det så bra som möjligt.
Allt bara snurrar i huvudet, en del måsten, en del borde och en massa "skiter i". Nå de får gå som det går.

Oskar for till pappa i söndags, han ska prao med sin far mån-ons. Sen är det ledigt tors-fre så han stannar hela veckan.
De va ju en mardröms resa för honom, eller kanske för hans hispiga mamma mest *skratt*
Utan laddad telefon stack han iväg och det blev strul med tåget. Taxi till GVE och tåg därifrån, å jag som orolig mamma höll på att dö när jag inte fick tag på honom. Skickade nästan ut kusin Krisso på span i GVE men då ringde Maria å sa att tåget gått därifrån redan....Nå, efter många oroliga timmar (för mig) får Oskar låna en telefon på tåget och lyckas ringa hem till pappa som precis kommer in genom dörren hemma. Barnet är till rätta!!! Tack till Maria och Emil som gjorde allt dom kunde från Kiruna, utan Er så vet jag inte hur de skulle slutat!

Fixat lite på gården igår, tvättat en massa kläder idag och imorn blir det att städa huset.

De va de...


Kram "bara jag"

Stålar....

Påsken var helt f*cking underbar!
10 dagar av total relaxing, mommo och moster U stod för markservicen =o)
Kört en del skoter, fått färg på kinderna, grillat och umgåtts med familj och vänner.
Oskar kom påskdagen (söndag), härligt att dela allt de sköna och roliga med honom.
Nina, Lukas och David kom från Norge och va ett par dagar med oss alla i Nikka. Härligt att träffas igen! Åt gott och körde en del skoter.

Jobbar som vanligt, en mindre på jobbet nu...ML har fått sluta.

Skotrar och skidor är undan städade så nu är jag redo för sommaren. Det är lovat sol i helgen, kanske att resten av snön smälter på gården.

Oskar ska umgås med kompisar imorn, hoppas allt går bra.... På fredag är dom några som ska lana till på lördag, få se hur det går med epilepsin.....men han måste ju testa för att veta om det funkar eller inte...å jag är ju hemma i fall att de skulle va nåt.

Anna mår bättre. Å ännu bättre blev det idag när hon fick nycklarna till sin nya lägenhet. Grattis syster!

Har fått en massa stålar av vänner och släkt när jag fyllde år, så nu har jag slösat det första...Mitt nya frysskåp kom idag!

Har som plan att huset ska va genomstädat efter helgen, få se hur det går.


Kram "bara jag"

uppdat.....

Äntligen kan jag andas igen!
Alla prover visar bra!!!!


Kram "bara jag"

Hjärtat skriker....

Hur beskriver jag rädslan som kom som en dusch över mig igår...

Mamma ringer, och låter nedstämd på rösten, förstår direkt att detta är inget vanligt samtal...
Får höra att min älskade syster (ja hon är faktiskt det) ligger inlagd på lassa, och att läkarna försöker utesluta något väldigt otäckt....väntan blir olidlig. Tankarna rasar igenom huvudet, vad händer nu....ska jag hoppa i bilen å damma upp till Kiruna, kanske behöver min lilla syster mig..? 
Åter ett samtal från mamma, inga tecken på det dom trodde...MEN fler tester måste göras.
Mamma och syster lugnar mig något, inte rusa iväg upp...jag kan ändå inget göra just nu.
Vadå maktlös!!!!
Nästa test visar oxså negativt, men läkarna vill att hon stannar natten.
Skönt då vet jag att hon är under uppsikt iaf.

På natten piper min mobil, blir genast rädd...det är från yster.
Hon är orolig för sin pojk, jag försöker lösa på bästa sätt trots att jag knappt fattar vad jag pysslar med.

Försöker jobba och kursa så gott jag kan idag, men tankarna är inte här...dom finns i Kiruna. Hur går det för syster...och hur går det för mosters pojke?
Nå, dagen förflyter...men läkarna vill göra fler tester, och ha kvar henne över natten.
Uppmuntrar till att stanna så länge dom vill ha henne där, vi kommer till Kiruna imorn....tar med pojken till Nikka så slipper du den stressen, hur han har det.

Det är först i såna här lägen man upptäcker hur mycket man älskar någon och hur fruktansvärt rädd man kan bli.
Håller fortfarande andan....man vet aldrig...

Love you sister!!!

Kram "bara jag"  

Påsk!

Drar först upp till Kiruna, sen vidare till Nikka.
Blir där i 1 1/2 vecka, skööönt!

Ha en riktigt GLAD PÅSK!


Kram "bara jag"

Om

Min profilbild

Mia

RSS 2.0