Minnen.....

Då var minnesstunden i kyrkan avklard, mycket gråt blev de.
Familjen orkade oxså sig dit, vilket jag tycker va väldigt starkt.
Dom kom direkt til kyrkan....Hjärtat stannar när jag tänker på hur det ska kännas att komma hem och se alla Calles saker..ojoj...vill inte byta.
Men jag finns här för Er!

Nu packa sen åker vi!

Tjing!

Kram"bara jag"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0